Jag förstår inte!!! Detta handlar inte om att min träffat någo annan. Jag förstår inte hur man som 50åring och levt ett härligt liv med 5 barn och fru i 25 år- bara vill stänga dörren och öppna en annan helt själv. Jag tittar på alla äldre par på gatan och har till o med stannat några för att fråga “hur har ni gjort” och svaret är alltid densamma: Man kämpar, man går vidare…varför varför ska man slänga bort allt man byggt upp i form av alla dessa känslor, bråk kärlek passion barngråt och trötta nätter och allt allt allt som finns i en lång fin relation. Män och deras andropaus ställer till så otroligt mycket och det verkar som om det enda som räknas är att packa ihop alla känslor göra dem till negativa och sen bara dumpa och gå vidare…Min man som visat mig massor av kärlek och så sent som en månad innan hans “smäll” i mitt huvud- skrev ett sådant fint brev om hur fantastiskt lyckligt lottad han är att ha en fru, ett förhållande där vi fortfarande har så kul, har så mycket att prata om osv…förstår ni att jag inte förstår någonting. Han älskar mig inte längre säjer han…jag vägrar tro det!! Så fort går det inte att sluta älska…det är någon slags kris och den måste vi väl ändå vända och vrida på och se vad sjutton det står för…För jag menar, att träffa en annan…det är ju till att börja om igen - all den energi man måste ge i ett nytt förhållande…orka liksom…istället för att fortsätta ge energi till det man redan har och ser vad det blir av det…Count your blessings. Är det ingen som tänker som jag?
Jag kommer heller aldrig att förstå. Många barn och ungefär lika många år hade vi - och så bara gå utan att se sig om …
Jo jag håller med dig. Män och deras 50 kris är något i sitt slag. Men tyvärr är det ju så (behöver ju inte vara så i ditt fall) att det ofta finns en tredje part inblandad, ofta mycket yngre också. Så var det för mig som för många andra. Detta erkänns ofta inte utav partnern förrän man kommer med hela bevis. Men oavsett detta så kan jag inte heller förstå hur lite det man byggt upp tillsammans är värt med eller utan tredje part inblandad. Men jag vill tro att deras kris kommer att bita dem i svansen i framtiden. Förr eller senare måste till och med 50 krisarna inse att de blir äldre med allt vad det innebär och då blir det nog jobbigt för dem.
Kramar från framtidstro
Min man sa att han älskar mig, så sent som kvällen innan han under tidig morgon efter försvann utan ett ord. Svarade inte på telefon eller mess på hela dagen, till slut sent på kvällen kom ett ynka sms på några få ord att nio år var över. Chocken var total, det går ute ens att beskriva. Han gjorde sig okontaktbar såklart och först senare visade det sig att han redan tagit sin tillflykt till henne som jag inte ens kände till. Så kan det också gå. Länge trodde jag detta skulle gå över för honom, att det temporärt snurrat om för honom eller liknande, men inte. Drygt tre år har gått och jag har inte fått ett enda livstecken från honom, efter ett telefonsamtal exakt en månad efter att han drog. Då avslutade han med “vi hörs”, sedan har han konsekvent vägrat all kontakt.
Att bli lämnad på det sättet orsakar irreparabla sår och skador men det har han antingen inte förstått, eller så är han totalt likgiltig. Troligen det senare.
Det där gäller ju inte enbart män. Kvinnor kan bete sig precis likadant. Jag har inte heller hört ett pip från mitt ex på över ett halvår. 2 dagar efter att hon flyttade var senaste livstecknet. En massa ljugande skedde under en månad innan flytten. Så både män och kvinnor kan vara lika stora rötägg.
Helt rätt, själv talade jag bara utifrån min egen personliga erfarenhet. Men jag håller helt med dig, det här fenomenet är allt överskuggande individberoende i dagens läge. Nu när inte diverse gamla könsroller gör kvinnor osjälvständiga och bundna rent praktiskt och ekonomiskt till en man för sin egen och barnens uppehälle, inte mer än män isf rent generellt är bundna till en kvinna.
Precis som @tosken77 skriver så finns det lika många krisande kvinnor kring 50 som män.
Det som är utmärkande för bägge könen är att de lämnar förödelse och kaos efter sig när de bara “drar” utan förvarning.
Välkommen hit @Ylva5 !
Egentligen önskar jag att jag slapp hälsa välkommen men nu när du hittat hit så ska du veta att du antagligen är på den allra bästa platsen som finns för skilsmässor/separationer på nätet.
Se till att äta, dricka, vila och motionera efter de förutsättningar du har. Prata med vänner, skriv med oss. Det finns folk som läser dygnet runt.
Kram!
Ja det är väl så. Könsrollerna har suddats ut vilket gör att båda könen kan svina runt precis lika mycket.
Hahaaa, jag var faktiskt på väg att skriva i förra inlägget att det fortfarande inte är så där alldeles sällsynt att män som blivit lämnade eller aldrig fått ihop det med en kvinna, att de till stor del skyller både feminism och jämlikhetssträvanden mellan könen för sin personliga situation 
Men allvarligt så är det väl inget att eftersträva att få “svina runt”, men likafullt så ska villkoren vara lika för bägge könen… sedan får varje person av bägge kön ta ansvar för sig själv och sina handlingar. Men kvinnor, som kön betraktat, ska aldrig någonsin mer bli beroende av en man så att de tvingas vända andra kinden till för att överleva när deras män “svinar runt”.
Det kan vi väl vara överens om i alla fall 
Förr var ju kvinnan mer bunden till mannen vilket är väl en stor anledning till att kvinnor inte kunde lämna ett förhållande bara sådär. Både på gott och ont då… Båda könen ska ju självklart kunna lämna ett dåligt förhållande, men sen så sköts det ju mer eller mindre snyggt. Dessutom så kan ju mycket lösas om man kommunicerar med varandra, den förmågan saknas ju bevisligen hos många.
Jag avslutar härmed detta för att vi inte ska hamna helt ur kurs… men vill bara förtydliga att kvinnor, på samma sätt som män, ska kunna lämna ett förhållande de själva inte vill vara i oavsett vad någon annan anser om förhållandets kvalité eller individens personliga önskemål och frihet och det är något fullkomligt fundamentalt och självklart åtminstone för mig.
Att kvinnor oavsett orsak inte är fria att lämna en för dem själva oönskad relation, oavsett anledning, är enbart av ondo . Det finns absolut inget gott i den sortens förlegade och otidsenliga normer och synsätt.
Menar bara att nu kan de också bete sig som svin precis som männen. Det var det som var det onda… Aja strunt samma. Blir bara missuppfattningar.
Då är vi helt överens 
Äntligen
Ja… äntligen
Fruktansvärt ju! Jag förstår inte varför man gör så illa? Förstår inte heller hur feg man kan vara…att du står på dina ben är helt otroligt och vilken styrka du måste ha i dig- för att inte prata om din kärlek till dig själv…hoppas jag får den snart också! Vilken styrka du har!!!
Absolut det håller jag med om! Men tänker att vi kvinnor är lite bättre på att uttrycka våra känslor o berätta när saker inte är bra…man varnar lite liksom…det verkar inte män göra…iallafall inte min.
Tack snälla snälla!!!
Fattar heller inget. Att man förutom att lämna sitt långa äktenskap o dessutom skita i barnen är förunderligt. Man undrar ju om det inte finns forskning på detta? Jag vill tro att kvinnor i alla fall fortsätter ha kontakt med sina barn, den genen besitter i alla fall inte min man. 8 mån nu utan kontakt med äldsta sonen…
Tack snälla, men jag vill påminna dig om att det för mig har gått hela tre år och tre månader (på onsdag som kommer) och det har varit ett veritabelt helvete åtminstone de första 2,5 åren.
Så otroligt många gånger som jag har varit på väg att ge upp och bara lägga mig ner och dö… nej, inte egentligen för jag har två barn som är mitt allt, men hade jag inte haft dem så vete katten hur det hade gått. Jag har känt mig som den mest misslyckade och svagaste odugligaste varelsen i hela världen under en lång lång tid. Hade jag vetat om detta i förväg så hade jag aldrig trott att jag skulle överleva eller ens ha skuggan av en chans att klara allt, men man är faktiskt mycket mycket starkare (eller segare kanske är ett bättre ord för stark känner jag mig inte ännu heller) än man tror innan.
Tiden läker inte alla sår, men den är en helare lika fullt. Så det kommer att bli bättre för dig med, Ylva
[EDIT] Det är exakt tre år och tre månader på torsdag som kommer, jag trodde aldrig jag någonsin mer under resten av mitt liv skulle glömma det dramatiska datumet 31:a maj, men nu glömde jag det och trodde det var den 30:e maj… så det går visst framåt för mig med 
